Svensk ordbok 2009, webbversion

förvirr´a verb ~de ~t för·virr·ar●vanligen perf. part. skapa tankemässig o­reda hos person, så att omdömes­förmågan starkt försämras psykol.JFRcohyponymkonfundera han förvirrade dem med sina motsägelse­fulla resonemang○äv. med konstruktionsväxlingi ett ut­tryck röra i­hop ”förklaringen” närmast förvirrade begreppen för demförvirra ngn (med ngt/att+V/SATS), förvirra ngt (för ngn)sedan 1648av ty. verwirren med samma betydelse; nära besl. med virrig Subst.:vbid1-166013förvirrande, förvirring