substantiv ~n facklor
fackl·an●större brinnande trästicka e.d. som används att lysa med
och som ofta bärs med lyftad hand (ibl. som inslag i manifestation e.d.)
heminr.JFRcohyponymbloss 1
fackeldansfackelskenfackeltåghalmfackladen olympiska facklan○äv. om sådan trästicka innan den brinnerpaketera facklorna○ibl. bildligt i uttryck för idéer o.d.frihetens facklavi måste föra NN:s fackla vidaresedan 1626via ty. av lat. fac´ula ’liten fackla’, till fax´ ’fackla’
2fack`la
verb ~de ~t
fackl·ar●bränna (överskottsbränslen) med (större eller mindre) eldslåga
t.ex. från ett högt stålrörstorn; av bl.a. säkerhetsskäl
Nollfacklade gaserföretaget har tagit en kompressor ur drift och facklar därför hela denna veckafackla (ngt)sedan 1988se 1fackla
Subst.:vbid1-799196facklande,
vbid2-799196fackling