Svensk ordbok 2009, webbversion

fem´ räkneord ●grund­talet som är fyra plus ett och an­ger an­talet av ena handens fingrar Nollde fem sinnenade fem världs­delarna○äv. som kort­form, t.ex. för klock­slagfembussenkom hit vid fem!fem (minuter) i tolv (nästan allt­för) sentför viss nödvändig åtgärd​ det nya av­talet är väl­behövligt men kommer fem i tolv kunna ngt på sina fem fingrarsefinger sedan 800-taletrunsten, Rök, Östergötlandvanligen runform fim, fornsv. fäm; gemens. indoeur. ord, lat. quin´que, grek. pen´te; jfr punsch