Svensk ordbok 2009, webbversion

punsch substantiv ~en punsch·en●en söt, gul sprit­dryck, smak­satt med arrak kokk.punschbålärt­soppa med varm punschefter mid­dagen serverades kaffe och punsch på verandansedan 1710av eng. punch med samma betydelse (urspr. med fem ingredienser); trol. till hindi pañc ’fem’; besl. med fem Varför är där ingen is till punschen?Refränginledning i sången med samma namn av Povel Ramel (i revyn Ryck mej i snöret, 1964); frågan ställs av en rik vällevnadsman på ”den gamla goda tiden”, och svaret han får är till sist att iskarlen har avlidit