Svensk ordbok 2009, webbversion

fis`ka verb ~de ~t fisk·ar●ibl. med partikelnupp, utan större betydelse­skillnad fånga fisk; med spö, nät e.d. jakt.ro ut på sjön och fiskafiska makrillfiska upp en gädda○äv. med opers. konstruktiondet fiskade bra inne i viken○äv. bildligtvanligen med partikel, särsk.fram, upp (försöka) få tag på vard.han fiskade fram en cigarr ur bröst­fickanhon fiskade upp månads­kortet ur väskan○spec. äv.i vissa ut­tryck locka till sig JFRcohyponym2fika 2 partiet fiskar röster genom att lova höjda bi­dragfiska (ngt) (med ngt), fiska (fram/upp ngt), fiska (efter ngt)sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. fiskia; till fisk Subst.:vbid1-149746fiskande; fiske, fiskeri