substantiv ~t el. ~n
fik·at●kaffe
ibl. med tilltugg
vard.kokk.tid.fikapaussnabbfikasätta på fikata en fika○äv. om te, choklad el. saft (med tilltugg)○äv. om kaffepaus etc.det var en lång fika ni togsedan 1910omkastning av stavelserna i kaffi, sidoform till kaffe
2fi`ka
verb ~de ~t
fik·ar1dricka kaffe
el. te etc.; med ev. tilltugg
vard.kokk.gå och fikade satt och fikade i personalrummetfika (med ngn)sedan 1910till 1fika
2ivrigt sträva
efter att få
komm.JFRcohyponymfiska
fika efter makt och ärafika efter ngt/att+Vsedan ca 1430Själens tröstfornsv. fikia ’skynda; ivrigt sträva’
Subst.:vbid1-148713fikande