Svensk ordbok 2009, webbversion

folk [fål´k] substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en folk·et1större mängd människor som har gemensam kultur och gemensamma (ekonomiska) intressen och som ofta ut­gör el. önskar ut­göra en nation admin.samh.yrk.folkmängdbergsfolkdet judiska folkets lidanden i förskingringende för­tryckta folken reste sighur svenskarna blev ett folk○ngn gång äv. utan an­knytning till nationin­vånare i visst om­råde folket i Simlångsdalen○ibl. äv. om viss grupp i sam­hälleti sammansättn. ngt vard.båtfolkethundfolketsedan 1000-talet (i sammansättn.)runsten, Bogsta, Södermanland (Sveriges runinskrifter)runform fulks (gen.), fornsv. folk; gemens. germ. ord, urspr. ’mängd; skara’ 2knappast plur. majoritet av lägre samhälls­klasser in­om en nation i mots. till en mindre, styrande grupp el. klass ofta i vänsterpol. debattadmin.samh.yrk.folkbildningfolkets fienderfolket och herrarnafolket gjorde upp­ror mot stor­maktens marionetter○ibl. (förr) äv. om under­lydande på lägre nivågodsets folk○ibl. med ton­vikt på kultur­yttringar som (med rätt el. o­rätt) till­skrivs dessa samhälls­klasserfolkdansfolkdräktfolkets husfolkets parkfolkets biosedan 1285stadga utfärdad i Skänninge av Magnus Ladulås (Svenskt Diplomatarium)3knappast plur.; vanligen obest. f. grupp människor ofta med ton­vikt på genom­snittlighet el. vanlighet på gott el. ont admin.psykol.yrk.partiet vänder sig i första hand till vanligt folkvad ska folk säga?du måste visa dig ute bland folkman måste träffa folk i­blandnu gott folk ska det bli dans!○äv. helt neutraltmänniskor, personer folkmassafolksamlingfolktomdet kom mycket folk till matchenspecial­utbildat folk som kan svara på kundernas frågor○ngn gång äv.mogen, hygglig människa ska det aldrig bli folk av den pojken?folk och fämänniskor med högre och lägre social status​ både folk och fä slöt upp bak­om för­slaget att renovera stadens bibliotek göra skillnad på folk (och folk)seskillnad 1 löst folkfolk utan (bestämd) samhälls­ställningofta om personer i utkanten av samhället men äv. skämts., t. ex. om en blandad grupp människor​ författare, konstnärer och annat löst folk uppföra sig som folkseuppföra sig sedan slutet av 1200-taletWestgöta-LagenFolkets kärlek min belöning.Karl XIV Johans valspråk Om man säger folk klagar över höjda matpriser, så tänker man på en mängd individer, även om substantivet folk har singular- eller entalsform. Om man ersätter verbet klaga med ett adjektiv, kommer adjektivet där­för att få plural­form: folk är upprörda över höjda matpriser. Normalt råder kongruens mellan ett substantiv och mot­svarande adjektiv, de har antingen båda singular­form eller båda plural­form. Vissa substantiv som betecknar kollektiv ut­gör undan­tag, och folk är det viktigaste exemplet. Jämför stilruta för kongruens, 2man.