Svensk ordbok 2009, webbversion

1främm`ande adjektiv, ingen böjning främm·ande●ny och fort­farande o­bekant i ett visst samman­hang admin.pedag.sociol.artfrämmandeväsensfrämmandeprata inte med främmande mänett främmande an­sikte○spec.ut­ländsk främmande ord i svenskanpå­tryckningar från främmande makti främmande landfrämmande språk○äv.som tar av­stånd från ngt presidenten är inte främmande för att sätta in trupper för att bevara ordningen○äv. med konstruktionsväxlingdet är mig främmande att an­vända starka påtrycknings­medelngn främmande, främmande för ngn/ngten främmande fågelsefågel vilt främmande helt främmande​ många tyckte att hon var modig som vågade lifta med vilt främmande människor sedan 1430–50Hertig Fredrik av Normandiefornsv. främmandhe, ombildn. av äldre främadhe; av lågty. vremede med samma betydelse; gemens. germ. ord, urspr. ’av­lägsen’, bildat till fram i bet. ’från’
2främm`ande substantiv ~t främm·and·et●ofta koll. gäst(er) scen.yrk.storfrämmandevi har främmande i­kvällsedan 1526se 1främmande