verb ~de ~t
för·bryll·ar●ofta perf. part.
göra förvirrad och häpen
psykol.JFRcohyponymkonfundera
hon blev förbryllad över hans brevtidsmässigt omkastade bilder som förbryllar till en börjanförbrylla (ngn)sedan 1699till sv. dial. brylla med samma betydelse; ev. besl. med brillor i en äldre bet. ’oreda; svek’
Subst.:vbid1-160869förbryllande