Svensk ordbok 2009, webbversion
förskaff´a
verb ~de ~t
för·skaff·ar●låta komma i åtnjutande av
ngt (vanligen ngt abstrakt)
NollJFRcohyponymskaffa 1cohyponymge 1
vad förskaffar mig den äran?hans mångskiftande verksamhet förskaffade honom smeknamnet ”Diversehandlaren”förskaffa ngn ngtsedan 1733Subst.:vbid1-163947förskaffande