Svensk ordbok 2009, webbversion

förskaff´a verb ~de ~t för·skaff·ar●låta komma i åt­njutande av ngt (vanligen ngt abstrakt) NollJFRcohyponymskaffa 1cohyponymge 1 vad förskaffar mig den äran?hans mång­skiftande verksamhet förskaffade honom smek­namnet ”Diversehandlaren”förskaffa ngn ngtsedan 1733Subst.:vbid1-163947förskaffande