Svensk ordbok 2009, webbversion

gestal´t substantiv ~en ~er ge·stalt·en1varelse upp­fattad som ur­skiljbar form särsk. om människa (el. en människas form) psykol.yrk.JFRcohyponymskepnadcohyponymfigur 2 hans hög­resta gestalten hot­full gestalt dök upp fram­för dem○äv. ute­slutande med tanke på formenmörkret löste upp klippornas hårda gestaltleran tog form och gestalt under hennes skickliga fingrar○ofta äv.person utan tanke på form el. figur ledargestaltnyckelgestaltinternationellt kända gestalterbibliska gestalter som Petrus och Johannes○äv. bildligt i fråga om roll e.d.hon upp­träder i gestalt av räddande ängelsedan 1623av ty. Gestalt med samma betydelse, av äldre ty. gestalt ’beskaffad’, eg. perf. part. av stellen ’ordna; ställa’ 2helhet som är ngt mer än de in­gående delarna i vissa vetenskapliga samman­hangaf.psykol.vetenskapl.gestaltpsykologisedan 1700