Svensk ordbok 2009, webbversion

figu´r substantiv ~en ~er fig·ur·en1form som bildas av (ett före­måls) gräns­linjer vanligen två­dimensionell af.mat.hon ritade figurer i sandengeometriska figurer som cirklar och kvadrater○äv. om form som bildas av rörelserfiguråkningkoreografiska figurersedan ca 1520Peder Månssons Skrifter på svenskafornsv. figure; av lat. figu´ra ’skapnad; skepnad; bild’ 2(kvinnlig) kropps­form af.kläd.mil.spel.JFRcohyponymgestalt 1 figursydden snygg figurhon försöker tänka på figuren och har slutat äta godis○äv.gestalt en mörk figur rörde sig mellan träd­stammarna○äv. om av­bildning av människa, spec. som mål för skyttefigurskyttehalvfigurhelfigur○spec. äv. om pjäs i schack m.m.göra en slät figurgöra ett miss­lyckat in­tryck​ enligt recensenterna gjorde han en slät figur i sin skådespelardebut sedan 17923personlighet av viss typ vanligen med ett visst typiskt karaktärs­drag under­struket; spec. om litterär gestalt ofta ngt ned­sätt.litt.vet.psykol.yrk.renässansfigurromanfigurseriefiguren tragisk figuren sorglig figurhan har all­tid varit en kontroversiell figursedan 17344ofta förk.fig. illustration som åskådlig­gör abstrakta sam­band vanligen i diagramform bok.beträffande sam­bandet mellan till­gång och efter­frågan, se figur 2en figur (över ngt)sedan 15845stilistiskt konst­grepp i syfte att nå viss effekt språkvet.SYN.synonymstilfigur kontrast, över­drift, anafor och an­dra stilistiska figurer○äv. om en viss regel­bunden ut­smyckning av en melodiharmonisk figursedan 1528