verb ~de ~t
glip·ar●inte sluta helt tätt
trots att detta är det normala el. önskvärda
NollJFRcohyponymglappa
kavajen glipade över magenglipasedan ca 1755sv. dial. glipa ’gapa; stå på glänt’; besl. med glappa, glop, gläfsa
Subst.:vbid1-170891glipande
2gli`pa
substantiv ~n glipor
glip·an●smalt mellanrum
på grund av att ngt inte sluter tätt
NollJFRcohyponym1glapp
glipan mellan livremmen och tröjangenom en glipa i molntäcket kunde man ana solenen glipa (i ngt), en (mellan ngra)sedan 1866se 1glipa