Svensk ordbok 2009, webbversion

gry`ta substantiv ~n grytor gryt·an●större kok­kärl ibl. av gjut­järn och av­sedd för stekning under lock, ibl. liknande en vanlig kastrull men av­sedd för kokning av större mängder kokk.JFRcohyponymkastrullcohyponymkittelcohyponympanna 1 grytbitgrytstekjärngrytastekgrytaservera direkt ur grytanhan stod vid spisen och rörde om i grytan○äv. om an­dra kärl med liknande ut­seendebykgrytasmältgryta○äv. om före­teelse i naturen med liknande formjättegrytastaden ligger i en stor gryta○äv. om inne­hållet i en (stek)gryta som mat­rättköttgrytaen god gryta med svamp och grön­sakerdopp i grytansedopp 1 döden i grytanse2död hålla grytan kokandeo­förtrutet fort­sätta med viss verksamhet​ idén med lunch­teater gjorde succé och ensemblen har hållit grytan kokande i över ett decennium röra om i grytan genom­föra stora förändringart.ex. i en organisation​ den nye chefen rörde om i grytan, vilket skapade mot­sättningar bland de an­ställda små grytor har också öronbarn hör ock­så vad man säger​ små grytor har ock­så öron så först när barnen har somnat pratar de vuxna om så­dant som de vill hålla för sig själva var ska sleven vara om inte i grytanseslev sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. gryta, eg. ’sten­kärl’; bildn. till gryt