Svensk ordbok 2009, webbversion

pann`a substantiv ~n pannor pann·an1vanligen i sammansättn. hushållskärl för upp­hettning och tillagning av mat eller dryck särsk. om mer el. mindre plant kärl för stekning hush.kokk.JFRcohyponymgryta flottyrpannaplättpannastekpannavärm kött­bullarna några minuter i pannan○spec. äv. om kärl med pip för upp­hettning av vatten (el. direkt beredning av kaffe)kaffepanna○ibl. äv. om kärl för annat ända­mållimpanna○i sammansättn. äv. om spritbuteljvard.halvpannasedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. panna; gemens. germ. ord, trol. till lat. pat´ina ’kastrull; skål’; jfr paten 2vanligen i sammansättn. an­läggning för upp­hettning av vatten spec. för försörjning av värmeledningssystem hush.panncentralpannskötarevärmepannasedan 19213ansiktspartiet mellan ögonen och hår­fästet med.pannbenpannluggtänkarpannaha hög pannaha låg pannahon torkade svetten ur pannanrektorn såg med rynkad panna på de viskande eleverna○äv. mer el. mindre bildligt, i ett ut­tryck för intensivt tanke­arbetelägga pannan i djupa veck○spec. i ett ut­tryck med inne­börd av själv­mordhan sköt sig ett skott för pannanslå sig för pannanvisa tecken på att vara förtvivladel. förvånad, förskräckt etc.​ hennes föräldrar slog sig för pannan när de fick höra om hennes djärva semesterplaner stånga sin panna blodigförgäves an­stränga sig​ han har stångat sin panna blodig för att få kommunen att renovera is­hallen ta sig för pannanbli förbluffad eller förvånad​ finans­ministerns nya budget­förslag fick oppositionen att ta sig för pannan sedan 1430–50Konung Alexanderfornsv. panna ’huvud­skål; panna’; urspr. samma ord som panna 1