Svensk ordbok 2009, webbversion

hö`gmålsbrott substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en hög·måls|­brott·et●brott mot rikets inre säkerhet jur.JFRcohyponymhögförräderi ledarna för statskuppsförsöket dömdes för högmålsbrottsedan 1780till fornsv. höghmal; till 1hög och mål 6