Svensk ordbok 2009, webbversion

hagtorn [hak´-äv.ha`g-] substantiv ~en ~ar hag|­torn·en●typ av buske eller lågt träd som har torniga grenar och vita eller röda blommor i kvastlika ställningar och var­av vissa arter är prydnads­buskar bot.JFRcohyponymslån hagtornsbuskehagtornshäckrosenhagtornrundhagtornhagtorn blommar i juni och inte på bar kvist som slånsedan 1299 (som till­namn)bytesbrev på gods mellan Karl Gregersson och ärkebiskop Nils (Svenskt Diplomatarium)fornsv. haghthorn; gemens. germ. ord; samman­satt av hage och 2torn