Svensk ordbok 2009, webbversion

hel`vete substantiv ~t ~n hel|­vet·et●plats där de fördömda tänks vara tvungna att vistas och pinas enl. (äldre) kristen tradition relig.helveteslärahelvetespredikan○äv. försvagato­uthärdlig plats eller situation JFRcohyponymhelsike stadens slum är ett helvete på jordenhon har ett rent helvete hemmahan led alla helvetets kval○ofta som rent kraft­uttryckstarkt vard.dra åt helvete!ta bollen för helvete!i helvete heller!det var ett helvetes livta hus i helvetesehus 1 sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. hälvite; samman­satt av häl ’döds­rike’ och vite i bet. ’straff’; jfr ihjäl Jag är en rik man – jag har ett helt helvete för mig själv.Klas Östergren, Fattiga riddare och stora svenskar (1983)