Svensk ordbok 2009, webbversion

ihjä´l adverb i|­hjäl●till döds komm.ihjälfrusenihjältrampadsvälta ihjälhan föll och slog ihjäl sig○äv. som all­mänt förstärknings­ordpubliken skrattade nästan ihjäl sighan höll på att tråka ihjäl henne○äv. med avs. på icke-levande före­teelserkritiken teg ihjäl bokenslå ihjäl tidensetid 1 törsta ihjälsetörsta sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. ihiäl, till 1i och fornsv. häl ’död’; jfr helvete