Svensk ordbok 2009, webbversion

idé substantiv ~n ~er idé·er1(plötsligt upp­kommande) tanke som ger en första över­blick eller utgångs­punkt över visst om­råde el. för visst resonemang etc.; ofta med ton­vikt på det nya el. originella psykol.JFRcohyponymuppslag 1cohyponym2koncept idéfattigidériken god idéen ljus idéfå en idékomma på en idéhon ut­vecklade sina idéer i detaljhan är nog­grann i arbetet men lider brist på idéer○äv. ut­vidgatvanligen plur. grund­läggande tanke in­om viss riktning e.d. idéarvde liberala idéerna○äv. med negativ värdering(allt­för) personlig upp­fattning som styr handlandet JFRcohyponyminfall 1cohyponymgriller en fix idédu har då all­tid dina idéer!○äv. utan inne­börd av eget skapande el. tanke­arbeteall­män före­ställning i recensionen fick man en idé om bokens inne­hållen idé (om ngt/att+V/SATS), en idé (till ngt)sedan 1713av fra. idée med samma betydelse; av grek. ide´a ’gestalt; bild; idé; begrepp’ 2vanligen i nekande och frågande ut­tryck möjlighet till menings­fullt resultat psykol.JFRcohyponymmening 3 det är ingen idé att protesteraär det någon idé att vi fort­sätter?sedan 17293bakom­liggande begrepp fil.fil.JFRcohyponymurbild idévärldendet godas idéngts idésedan 1705