Svensk ordbok 2009, webbversion
adverb
i|hjäl●till döds
komm.ihjälfrusenihjältrampadsvälta ihjälhan föll och slog ihjäl sig○äv. som allmänt förstärkningsordpubliken skrattade nästan ihjäl sighan höll på att tråka ihjäl henne○äv. med avs. på icke-levande företeelserkritiken teg ihjäl bokenslå ihjäl tidensetid 1
törsta ihjälsetörsta
sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. ihiäl, till 1i och fornsv. häl ’död’; jfr helvete