Svensk ordbok 2009, webbversion

illusion [-∫o´n] substantiv ~en ~er il·lus·ion·en●själslig före­ställning utan egentlig mot­svarighet i verkligheten men vanligen betingad av fel­tolkning av ngt existerande fenomen psykol.JFRcohyponyminbillningcohyponymhallucination perspektivmåleriet ger illusion av rymd○spec.felaktig upp­fattning JFRcohyponymskenbild det är en illusion att tro att hans handlande dikteras av ideella motiv○spec. äv.falsk förhoppning vi gör oss inga illusioner om deras av­sikter○spec. äv. om idealistiska före­ställningar o.d.förr trodde han alla människor om gott men nu har han förlorat alla illusioneren illusion (av ngt/att+V/SATS)sedan 1798av lat. illu´sio ’gäckeri’; till illudera