Svensk ordbok 2009, webbversion

im`perfekt substantiv ~et, plur. ~ el. ~er el. im`perfektumim`perfektum ~et el. ~, plur. ~er im·per·fekt·et, im·per·fekt·um●en verb­form som ut­trycker förfluten tid språkvet.SYN.synonympreteritum JFRcohyponym2perfekt ”springa” heter i imperfekt ”sprang”(i) imperfektsedan 1753av lat. imperfec´tum ’det o­fullbordade’; jfr 2perfekt