Svensk ordbok 2009, webbversion
[-te´-el.-te`-]
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
pret·er·it·um●ett tempus (och en verbform) som uttrycker förfluten tid
språkvet.SYN.synonymimperfekt
preteritumform”gick” är preteritum av ”gå”sedan 1703av lat. (tem´pus) præter´itum ’förgången (tid)’, till præteri´re ’gå förbi; förflyta’