Svensk ordbok 2009, webbversion

improvisation [-∫o´n] substantiv ~en ~er im·pro·vis·at·ion·en●ngt som ut­förs utan för­beredelser med tillvägagångs­sättet fram­växande under arbetets gång; spec. om spontant musikaliskt (el. annat konstnärligt) skapande af.komm.musikjazzmusikaliska improvisationerett stycke som ger solisten till­fälle till improvisation○spec. äv. med ton­vikt på brister i planering och resultatkommunen tvingades till improvisationer för att täcka behovet av skol­lokalersedan 1811till improvisera