Svensk ordbok 2009, webbversion

improvise´ra verb ~de ~t im·pro·vis·er·ar●ut­föra (ngt) utan för­beredelser spec. med avs. på konstnärligt skapande komm.musikimprovisera ett piano­soloen improviserad hyllnings­diktsom jazz­musiker måste man kunna improvisera○spec. äv. med ton­vikt på brister i planering och resultatefter­som de inte fick direktiven i tid måste de improviserahon improviserade en enkel mid­dag till de o­väntade gästernaimprovisera (ngt)sedan ca 1700av fra. improviser med samma betydelse; till lat. improvi´sus ’o­förutsedd, o­väntad’; jfr provision, provisorisk Subst.:vbid1-191957improviserande, vbid2-191957improvisering; improvisation