Svensk ordbok 2009, webbversion

ingenstans [iŋ`-el. med två huvudtryck] adverb ing·en|­stans●inte på ngt enda ställe NollMOTSATSantonymnågonstans han sökte men fann henne ingenstansingenstans är bi­rollerna viktigare än i den episka teatern○äv. med riktningsbetydelsevi reser ingenstans i år○äv. bildligtinte till ngt som helst resultat han är helt o­möjlig ― jag kommer ingenstans med honomsedan ca 1350 SOU; ca 1710 i sin nu­varande formKonung Magnus Erikssons Stadslagfornsv. änginstads; jfr ingenstädes och annanstans