adverb
in|värt·es●i det inre
av ngt, särsk. kroppen
rum.han log invärteshon kände sig kall invärtessedan 1472–86Speculum Virginumfornsv. invärtis; av lågty. inwerdes med samma betydelse; besl. med varda, urspr. ’vända’
2in`värtes
adjektiv,
ingen böjning
in|värt·es●inre
särsk. om det inre av kroppen
admin.rum.invärtesläkareinvärtes sjukdomarmedicin för invärtes bruk○äv.inbördes
invärtes dragkamp mellan konstarternasedan ca 1500Svenska Böner från medeltiden