interjektion
●det är riktigt
som uttryck för bekräftelse av ett påstående el. som svar på en fråga (ofta det förväntade svaret) etc.
NollMOTSATSantonym1nej 1
JFRcohyponymjavisstcohyponymjadåcohyponymjahacohyponymjo
ja, det är troligen santHan har väl kommit? ―Ja, det har han○äv. som uttryck för accepterande av befallning, önskemål, erbjudande etc.jasägareKom nu! – Ja, jag kommerVill du ha påtår? ―Ja tack!○äv. för att beskriva ett accepterande svari substantivisk användning
han friade och fick jahon tackade ja till erbjudandet○äv. försvagat som sammanfattning, inledning e.d.ja, det blir nog en fin sommar i årja, då ska vi se vad det här kan bli○äv. (som retorisk finess) för att ange stegring e.d.det dröjde dagar, ja veckor, innan han hörde av sig○äv. i ett uttryck för osäkerhetGjorde han bra ifrån sig tycker du? – Både ja och nejja varsja, ganskabra, mycket etc.
Mår du bättre i dag? – Ja vars.
säga ja och amen till allt
okritiskt säga ja till allt
föräldrarna sade ja och amen till allt vad barnen föreslog
sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. ia; gemens. germ. ord av omdiskuterat urspr.
Sådant skall edert tal vara, att ja är ja och nej är nej. Vad därutöver är, det är av ondo.Bibeln (1917 års övers.), Matteus 5:37
När någon frågar Kommer du till sammanträdet?, kan man få höra repliken Svar ja. Om det inte finns någon anledning att betvivla att det rör sig om ett svar, krävs det inte mer än Ja. Då behöver inte heller själva formuleringen vålla irritation. Man kan komma att tänka på Bibelns ord i sammanhanget: ”Sådant skall edert tal vara att ja är ja och nej är nej.” Med alternativet ”Sådant skall edert tal vara att svar ja är svar ja och svar nej är svar nej” kollapsar textstället. Däremot kan det finnas situationer, t.ex. vid radiokommunikation, då det är väsentligt att göra klart för mottagaren att det är fråga om ett svar. I den funktionen kan uttrycket försvara sin plats.
2ja
substantiv ~et, plur. ~n el. ~, best. plur. ~na
ja·et●jakande svar
det hördes ett kraftigt ”ja” från publikensedan ä. fornsv.