Svensk ordbok 2009, webbversion

jo interjektion ●det är visst så uttr. för att markera att svaret på en (negerad) fråga inte är det förväntade NollJFRcohyponymjodå jotackjovarsHan har väl inte kommit än­nu? ― Jo○äv. för att markera att man har en upp­fattning som starkt av­viker från den som kommit fram i närmast före­gående yttrandeHan var inte sär­skilt bra i den matchen. – Jo, det var han visst○äv. för att ut­trycka ngt mot­villigt med­givandeMen visst gjorde han sitt bästa? – Jo, det kan man väl säga○äv. som upp­takt till yttrandejo det var så att ...Mjölken? Jo, den hälldes utjo varsjo, ganskabra, mycket etc.​ Mår du bättre i dag? – Jo vars, det kan man väl säga. jo, jag tackar, jag!se2tacka sedan 1385Klosterläsningfornsv. iu; trol. besl. med ja