Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n karakteristikor
el.
karaktäris´tikakaraktäris´tika
~n karaktäristikor
karakt·er·ist·ik·an, karakt·är·ist·ik·an1samling kurvor i ett diagram som anger ett samband mellan två variabla storheter som är beroende av en tredje storhet (parameter)
fys.tekn.elektronrörets karakteristikasedan 1882se 2karakteristika
2heltalsdelen i en logaritm
mindre brukl.mat.JFRcohyponymmantissa
sedan 1805
el.
karaktäris´tikakaraktäris´tika
substantiv,
plur.
karakt·er·ist·ika, karakt·är·ist·ika●särskiljande kännetecken
vetenskapl.hon angav några karakteristika för dialektensedan 1838av nylat. characteris´tica med samma betydelse; till karaktär