Svensk ordbok 2009, webbversion

1karakteris´tika substantiv ~n karakteristikor el. karaktäris´tikakaraktäris´tika ~n karaktäristikor karakt·er·ist·ik·an, karakt·är·ist·ik·an1samling kurvor i ett diagram som an­ger ett sam­band mellan två variabla storheter som är beroende av en tredje storhet (parameter) fys.tekn.elektron­rörets karakteristikasedan 1882se 2karakteristika 2heltals­delen i en logaritm mindre brukl.mat.JFRcohyponymmantissa sedan 1805
2karakteris´tika el. karaktäris´tikakaraktäris´tika substantiv, plur. karakt·er·ist·ika, karakt·är·ist·ika●sär­skiljande känne­tecken vetenskapl.hon an­gav några karakteristika för dialektensedan 1838av nylat. characteris´tica med samma betydelse; till karaktär