Svensk ordbok 2009, webbversion

katt`en substantiv, best. f. katt·enNolldet vete kattendet är det svårt att veta ngt säkert om​ meteorologerna tror att det blir snö till jul, men det vete katten ge katten i ngtlåta bli ngt​ du ska ge katten i mina grejer! ge sig katten på ngt före­sätta sig (att göra) ngt​ han har gett sig katten på att komma på medalj­plats inte kattenabsolut inte​ hon har haft tränar­uppdrag i 10 år så inte katten är hon o­rutinerad katten (också)!det var illa!​ katten ock­så, jag glömde att låsa bilen! sedan 1824till katt (katten har i folk­tron stått i förbund med djävulen); den grava accenten möjl. efter mönster av ord av typen fanken, tusan