Svensk ordbok 2009, webbversion
kli
substantiv ~et
kli·et●skal från sädeskärnor
kokk.klibrödhavrekliveteklikli är bra för magen men hämmar järnupptagetsedan 1480–1500Ett forn-svenskt legendariumfornsv. kli; trol. av lågty. klie med samma betydelse; besl. med klema, klen, klena, klister