Svensk ordbok 2009, webbversion

knark substantiv ~et knark·et●narkotika som rus­medel (i mots. till preparat i medicinsk an­vändning) ngt vard.med.knarkhandelknarklangaresmuggla knarksedan 1953trol. av äldre knark ’sup’, med an­slutning i slang­språket till narkotika; besl. med knarra; jfr pilleknarkare