Svensk ordbok 2009, webbversion

kolporte´ra verb ~de ~t kol·port·er·ar●ibl. med partikelnut, utan större betydelse­skillnad bära om­kring och bjuda ut (enklare böcker och tid­skrifter) till försäljning mest histor.handel.○äv. bildligtsprida han kolporterade ut fantasi­fulla hot­bilderkolportera (ut) ngtsedan 1812; 1816 i bildlig bemärkelseav fra. colporter, ung. ’bära vid halsen’, till col ’hals’ och porter ’bära’; jfr collier, kolli, portör Subst.:vbid1-211230kolporterande, vbid2-211230kolportering; kolportage