Svensk ordbok 2009, webbversion

komma ihå´g verb kom kommit, pres. kommer komm·er i|­håg●äv. fast sammansättn., jfrihågkomma lagra i minnet psykol.MOTSATSantonymglömma JFRcohyponymminnas det namnet ska jag komma ihåg○äv.kunna åter­kalla (ngt) ur minnet jag kommer för ögon­blicket inte i­håg vad han heter○spec.upp­märksamma vi måste komma ihåg henne med en blomma på födelse­dagenkomma ihåg ngn/ngt (med ngt), komma ihåg att+V/SATSsedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. koma i hugh Subst.:vbid1-211513ihågkommande