substantiv ~en ~er
komp·anj·on·en●person som tillsammans med ngn annan driver ett ekonomiskt företag
ekon.yrk.kompanjonskaphennes kompanjon i firman○i plur. vanligen med innebörd av ömsesidighetde är kompanjoner○äv. om kamrat el. följeslagarengns kompanjon, kompanjon till ngn, ngra är kompanjonersedan ca 1675av fra. compagnon med samma betydelse; till 1kompani