substantiv ~et ~er
kom·pani·et1typ av bolag
särsk. för (föga reglerad) handel
mest histor.ekon.JFRcohyponym2kompani
handelskompaniOstindiska kompanietsedan 1615via ty. av fra. compagnie ’kompani; sällskap; matlag’; till lat. com´, cum´ ’med’ och pa´nis ’bröd’; jfr ackompanjera, kumpan
2minsta i viss grad självständiga förband vid infanteriet
omfattande 100–300 man
admin.mil.JFRcohyponymdivision 2cohyponymskvadroncohyponymbataljon
kompanicheffallskärmskompanisjukvårdskompanikompaniet indelas vanligen i stab och 3–4 plutoner jämte trossett kompani (ngra), ett kompani (av/med ngra)sedan 16182kompani
[kåm´-el.kåm`-]
substantiv,
ingen böjning
kom·pani●i ett uttryck; vanligen förk.Co., Comp.
(handels)kompanjoner
ekon.Svensson & Co.○äv.ofta oförkortat
gäng, kamrater
Erik och kompani gick till kaféetsedan 1430–50Hertig Fredrik av Normandiefornsv. kompani