Svensk ordbok 2009, webbversion

komplemen´t substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en kom·ple·ment·et●ngt som måste läggas till (viss före­teelse) för att en helhet ska upp­stå af.vitamin­tabletter ut­gör ett komplement till husmans­kostensom ett komplement kan man teckna en sär­skild stöld­försäkring○äv. ngt försvagatpris­övervakningen är ett ut­märkt komplement till den ekonomiska politiken(ngts) komplement, ett komplement (till ngt)sedan 1815av lat. complemen´tum ’tillägg’; besl. med plenum; jfr komplett, komplimang