substantiv,
best. f. ~ el. ~et, plur. ~ el. plena
plen·um·et●sammankomst med deltagande av samtliga medlemmar av (beslutande) församling
i mots. till sammankomst i mindre arbetsgrupper e.d.
admin.samh.riksdagsplenumslutplenumkonferensens slutförhandlingar ägde rum i plenumsedan 1731till lat. ple´nus ’full’; besl. med full, komplement