[-∫o´n]
substantiv ~en ~er
kon·firm·at·ion·en1bekräftelse
formelltkomm.konfirmation av ett beslutkonfirmation (av ngt/SATS)sedan 1556till konfirmera
2kyrklig handling som bekräftar dopet
och som inom Svenska kyrkan tidigare förberedde för nattvardsgång
relig.konfirmationsförhörkonfirmationsgudstjänstkonfirmationsgåvakonfirmationsprästkonfirmationen ägde rum i församlingens gamla kyrkakonfirmation (av ngn), (på/under/vid) konfirmationensedan 1680