Svensk ordbok 2009, webbversion

konkordans [-an´sel.-aŋ´s] substantiv ~en ~er kon·kord·ans·en1överens­stämmelse i vetenskapliga samman­hangspråkvet.vetenskapl.○spec. vid över­sättning om att ett visst ord all­tid över­sätts med samma ordkonkordans (mellan ngra), konkordans (med ngt)sedan 1850av medeltidslat. concordan´tia ’överens­stämmelse’, till lat. concorda´re ’överens­stämma’, till con´cors ’enig’ 2register över de ställen i en text (eller ett författarskap) där samma ord före­kommer och med textsammanhanget bevarat bok.bibelkonkordanstidningskonkordansnu­mera upp­rättas konkordanser lätt med data­maskinen konkordans (till/över ngt)sedan 16353lik­formig av­lagring i en skiktserie geol.geol.JFRcohyponymdiskordans sedan 1884