Svensk ordbok 2009, webbversion

kontak´t substantiv ~en ~er kon·takt·en1läge som ger möjlighet till direkt ut­byte av information eller tjänst särsk. mellan människor af.komm.JFRcohyponymförbindelse 2 kontaktpersondirektkontaktde kunde inte få kontakt med servernta kontakt med en reparationsfirmahan har varit i kontakt med en mäklare○särsk.bekantskap och ofta vänskap kontaktbehovkontaktförsökkontaktlöshetkontaktsvårigheterde har fin kontaktlängtan efter närhet och kontaktbehov av mänsklig kontakthon fick god kontakt med sina bonus­barnhan flyttade till USA och då förlorade hon ty­värr kontakten med honom○äv. all­männareverklighetskontakten utbyggnads­plan utan kontakt med de ekonomiska realiteterna○äv. konkretläge med direkt beröring mellan före­mål kontaktlimkontaktlinserdet fjärde bords­benet var inte i kontakt med golvet○spec. om läge som sluter en elektrisk ström­kretsJFRcohyponymkontakt 3 höljet får inte komma i kontakt med de spännings­förande delarna(i) kontakt (med ngn/ngt), kontakt (mellan ngra)sedan 1812av lat. contac´tus ’beröring’, till conting´ere ’beröra’; jfr intakt, kontingent, tangera 2bekantskap med person som kan förmedla information eller tjänst af.komm.affärskontaktpersonliga kontakterinformella kontakterhan förmedlade kontakten med NNhon har lyckats etablera kontakt med ett förlaghon knöt många värde­fulla kontakter på bok­mässan○äv. om personenvår kontakt i Singaporesedan 19543an­ordning för an­slutning till elektrisk ledning eltekn.banankontaktstickkontaktsätta i kontaktendra ur kontakten○äv. om ström­brytareej som eltekn. termknäppkontaktvippkontaktväggkontaktsedan 1873