verb ~de ~t
krasch·ar●stöta samman (med föremål) och gå sönder
NollJFRcohyponymbrakacohyponymkvadda
helikoptern kraschademotorcykeln kraschade mot en stolpe○äv. bildligtett kraschat äktenskapföretaget kraschade efter ett par årkrascha (med ngt) (mot ngt)sedan 1888Subst.:vbid1-217100kraschande;
1krasch