Svensk ordbok 2009, webbversion

1kreol [-å´l] substantiv ~en ~er kre·ol·en●(manlig) ättling till frans­man, spanjor eller portugis i Latin­amerika land.yrk.sedan 1757via fra. av spa. criollo ’in­född; kreol’, till criar ’upp­föda’; av lat. crea´re, se kreera
2kreol [-å´l] substantiv, ingen böjning kre·ol●kreol­språk språkvet.(på) kreolsedan åtm. 1994se 1kreol