Svensk ordbok 2009, webbversion

kul adjektiv, ingen böjning ●som ger förnöjelse om person el. händelse vard.admin.psykol.JFRcohyponymroligcohyponymskojigcohyponymtrevligcohyponym1ballcohyponymlajbancohyponymlattjo en kul killefesten blev ganska kuldet var kul att du kunde komma○äv. substantiveratman kan ha en massa kul med hundar○ibl. i negerade och frågande (ngt förskönande) ut­tryck för o­behagdå måste vi städa hela skolan och hur kul är det?kul (för ngn) (att+V)sedan 1911av om­diskuterat urspr.; ev. till fi. kyllä ’ja visst’