substantiv ~n kullar
kull·en●rundad upphöjning av marken som sluttar åt alla sidor
vanligen av relativt begränsad höjd
form.geogr.JFRcohyponymbergcohyponymhöjd 2cohyponymås
gravkullejordkullesandkulleen gräsklädd kulleRoms sju kullarÖsterlens böljande kullar○äv. om ngt med liknande formbröstens mjuka kullarsedan senare hälften av 1200-talet (i ortnamn)testamente upprättat av Brynolf Haroksson till förmån för Nydala kloster (Svenskt Diplomatarium)fornsv. kulle; av samma urspr. som 3kull
2kull`e
substantiv ~n kullar
el.
4kull4kull
~en ~ar
kull·en●rundad del av ngt
form.kläd.hattkullesedan 1839: formen kullse 1kulle