Svensk ordbok 2009, webbversion

kval substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en kval·et1starkt inre lidande som beror på fort­löpande yttre el. inre tryck med.psykol.JFRcohyponym1pinacohyponym1plåga hjärtekvalsamvetskvallida svåra kvallindra kvalenden o­besvarade kärlekens kvalhan har lidit hel­vetets alla kval○äv. om kroppsligt lidandesjö­sjukans kvalhungerns kvalstå/vara i valet och kvaletse1val 1 sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. qval ’lidande; krångel; tvist’; gemens. germ. ord, urspr. ’till­foga smärta’; jfr 2kvälja 2kvalificering i sport­sammanhang vard.sport.kvalgränskvalmatchbara ett lag går till kvalkval till elit­serienkval (mot ngn/ngt) (till ngt)sedan 1941till kvalificera Upp till kamp emot kvalen! Sista striden det är. Ty Internationalen åt alla lycka bär.Ur Henrik Menanders svenska övers. av Internationalen (1902)