Svensk ordbok 2009, webbversion

kål substantiv ~en kål·en●typ av (blad­rik eller upp­svälld) kors­blommig köks­växt som man äter blad, stam el. rot på bot.kokk.JFRcohyponymkålrot kålodlingkålrabbiblomkålbrysselkålrödkålsalladskålvitkål○särsk. om vit­kålkålhuvudkålsallad○äv. om mot­svarande (ingrediens i) mat­rättkålsoppafår i kål○äv. om liknande växt som vanligen inte ätskirskålstrandkålta kål på ngn/ngtgöra slut på ngn/ngt​ David lyckades ta kål på den jätte­like Goliat; syre­brist på havs­bottnarna riskerar att ta kål på bottendjuren sedan slutet av 1200-talet;Westgöta-Lagenfornsv. kal; ur lat. cau´lis ’stjälk; kål(stock)’; idiomet ta kål på ngn/ngt hette urspr. ”hacka ngn som kål (till kålsoppa)”