Svensk ordbok 2009, webbversion

li`ten adjektiv litet, best. f. lilla, best. f. maskulinum lille; som plur. används små; som komp. används mindre [min´d-]; som superl. används minst 1som har o­betydlig ut­sträckning i rummet absolut el. i förhållande till an­dra före­mål av samma slag admin.utstr.MOTSATSantonym1stor 1 en liten bilhan är liten till växtenen liten sjötröjan är för litenäven en liten elefant är ett stort djur○äv. med försvagad storleksbetydelse, särsk. i smeksamma an­vändningar; spec. om barn, med betoning av åldern snarare än storlekenofta o­betonat min kära lilla mammaen liten flicka med en dockanär pappa var liten fanns inga datorer○äv. substantiverat, spec. om barnstackars liten!liten blir stor○spec. äv. om liten mängdman får vara glad åt det lilladen lilla världensevärld 1 Lilla björn(en)sebjörn 1 liten bokstavsebokstav liten men naggande god liten men all­deles förträfflig​ ensemblen är liten men naggande god liten tersseters 1 som en liten blåseblå vara liten i matensemat sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. litil, litin; gemens. germ. ord av o­känt urspr. 2som har o­betydlig om­fattning i visst (icke-rumsligt) av­seende, absolut el. relativt sett psykol.utstr.MOTSATSantonym1stor 2 en liten stundett litet folkett litet an­tal○ofta med försvagad storleksbetydelseall­tid o­betonat vi ska ha en liten festjag ska berätta en liten anekdotboken kostade en liten förmögenhet○äv. bildligto­betydlig ned­sätt.en liten under­huggaresom konstnär var han stor, men som människa var han litenlilla julaftonsejulafton ta det lilla lugnase1lugn 2 sedan slutet av 1200-taletWestgöta-LagenSagan om den lilla lilla gumman.Titel på bilderbok av Elsa Beskow 1897